Vad kostar svinn av arbetskläder egentligen? 

Varje år försvinner textilier och arbetskläder inom svensk sjukvård till ett värde av många miljoner kronor. Miljoner som istället skulle kunna användas till att göra nytta inom andra delar av vården. Dessutom, när dessa textilier försvinner ur systemet måste nya textilier produceras vilket också blir en kostnad – för vår miljö. Den allra största negativa miljöpåverkan från textilservice är just framtagandet av nya textilier.

Viktigt att synliggöra kostnaderna

Om du googlar på ”svinn inom vården” får du nästan enbart träff på svinn som handlar om mat. När det gäller matsvinn finns det alltså massor av aktuell statistik, artiklar och handlingsplaner för hur man ska komma tillrätta med frågan. Googlar du istället på ”svinn av textilier i vården” får du visserligen träffar, men det mesta av innehållet visar sig vara artiklar och statistik med 10 år på nacken.

Varför är det så kan man undra? Jo, den enkla anledningen är att flera landsting, regioner och kommuner idag har löst problemet genom att avtala bort svinnkostnaden i sina avtal och därmed ”osynliggjort” frågan.

Så ser det alltså ut på många håll idag. Trots att Tvätteriförbundet menar att en grundbult i ansvarsfull textilhantering är att aktivt arbeta för att minimera svinn. För att möjliggöra detta är det viktigt att kostnaden är synlig, så att det finns ett tydligt ekonomiskt incitament för att förhindra svinn.

Svinn för 10 miljoner kronor per år

Om vi tittar på Sveriges två största regioner – Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen så ser vi att det är många miljoner som det rör sig om. För rättvisans skull använder vi oss av officiella siffror som finns på nätet. Dessa visar att svinnet av kläder och textilier inom Stockholms läns landsting 2013 låg på 12% och den uppskattade årliga kostnaden för landstinget låg på 10 miljoner kronor årligen.

Den årliga kostnaden för svinn inom Västra Götalandsregionen ligger också på ca 10 miljoner SEK. Västra Götalandsregionen har genom åren drivit kampanjen ”jakten på den försvunna tvätten” där regionen bland annat redovisat hur man fått köpa hela långtradarsläp fyllda med trosor och kalsonger för att ersätta svinnet.

Kostnad i negativ miljöpåverkan

Dock bör kostnaden av svinn inte enbart räknas i kronor och ören. Alla de textilier som försvinner måste ersättas med nya. Om vi gör ett enkelt räkneexempel utifrån Stockholms läns landstings svinn 2013 rör det sig om ca 450 000 artiklar som försvinner och som måste ersättas med nya. Vi utgår ifrån den livscykelanalys som gjorts på bomull/tencel klänning av Sandra Roos, IVL 2012, för TVNO, som visar att

• Den totala klimatpåverkan vid tillverkning inkl. 75 tvättar är 8,45 kg koldioxidekvivalenter (CO2 ekv) per plagg varav 5,34 kg CO2 ekv är allokerat tillverkningsprocessen av EN klänning.
• En klänning väger ca 340 gram.
• 450 000 klänningar x 340 gram = 153 ton textilier .
• 450 000 artiklar x 5,34 kg CO2 ekv = 2 403 ton CO2 ekv.
• = Den negativa miljöpåverkan för att tillverka de artiklar som försvunnit bara inom Stockholms läns landsting under ett år blir lika mycket som 218 svenskars totala utsläpp av CO2 under ett år. (jmf. en medelsvensk genererar ca 11 ton CO2 ekv2 per år).

Vill man betala för att klimatkompensera för detta får man lägga på en ren kostnad av 300SEK/ton vilket i detta fall landar på en summa för klimatkompensation på 720 900 SEK.

Underkläder och babyartiklar försvinner mest

Siffror från Västra Götalandsregionens sjukhus visar en bild av vilka textilier som försvinner mest. I topp ligger underkläder och babyartiklar. Därefter kommer t-shirts, joggingbyxor och filtar.

Varför försvinner textilierna?

Enligt SIS försvinner textilvaror för miljontals kronor vare år inom vården och i Textilhandboken anges att textilier främst försvinner på grund av rena förbiseenden eller bristande information.

• Patienter åker hem i sjukhusets kläder (patienter som kommer in efter tex en olycka kan ju inte åka hem nakna).
• Filtar tas/skickas med patienterna hem eller försvinner via brandkåren eller taxi (vi bor i ett kallt land).
• Textilier slängs av misstag i sopnedkast (man blir förvånad över hur mycket av detta som sker. Vi har hört många historier om hur tvättsäckar kastas ner i sopnedkasten oavsett hur man försöker informera med skyltar/symboler och varningsflaggor. Kostnaden för en tvättsäck i ”fel” nedkast kan ligga på 4000SEK/säck).
• Vårdpersonal bunkrar arbetskläder i sina skåp (alla arbetskläder som inte varit inne på tvätt inom 90 dagar registreras som svinn).
• Avdelningar skapar egna lager av textilier som glöms bort. (Vi har hört historier där textilsamordnaren vid inventering hittat hela rum av textiler som man inte kände till).
• Babyartiklarna åker med hem (antingen av misstag eller för de har ett affektionsvärde som ”första plagg/första filt” eller för att de helt enkelt är praktiska och ”gratis”).

Vad kan vi göra?

Textilier som försvinner ger en onödig merkostnad. Försvunna artiklar måste ersättas, vilket även innebär ökade kostnader och högre priser. Allt svinn går inte att få bort, men med ett fokuserat arbetssätt hos både kunder och tvätteriet kan detta minimeras.

• Spårbara textilier är det mest effektiva sättet att säkerställa en rationell textilstock och minimera svinn. På personalplagg bör plaggen dessutom kunna spåras ända ner på individnivå så att det syns vem som har plagget ”utcheckat” hos sig för att säkerställa att det kommer tillbaka i rotation.
• Synliggöra kostnaden för att skapa incitament att arbeta med frågan. ”Det som mäts blir gjort” som alla vet. Att avtala in svinn i ett avtal skapar en osäkerhet kring kostnaden vilket alltid riskerar att fördyra tjänsten då en leverantör måste ta höjd för en befarad kostnad.
• Se till att det finns färdiga ”hemgångspaket” med kläder för patienten att åka hem i så att sjukhusets patientkläder blir kvar där de behövs.
• Titta på statistiken för att förstå vilka textiler som försvinner och varför.
• Och sist men inte minst: information för att skapa medvetenhet om frågan. Sjukvårdens textilier är en materiell tillgång till ett värde av närmare en miljard kronor.

/ Anna Hallberg